Jag hade precis haft ett avslutande samtal med en läkare, där det bestämdes att jag skulle bli hemskickad då jag varit inom den stängda psykiatrin ett bra tag, och dom behövde min plats till en annan som var mycket sjukare än jag

Jag blev inte lyssnad eller hörd på, så jag fick väldigt många olustiga och jobbiga känslor i kroppen som jag inte kunde hantera själv. Blev arg, ledsen och irriterad och sa nått liknande som, aja men jag skiter i allt. Ni vill inte ens hjälpa mig att få den hjälp jag ber om.

Läkaren påstod att jag hotat honom, han sa att "det här kommer du ångra, ingen kommer tro på dig ändå! "Just dom orden, sen blev det svart... Han hade tryckt på överfallslarmet, in kommer fler personal än nödvändigt till mitt rum, jag ligger på golvet, läkaren hade flugit på mig, fällt mina ben. Medan jag grät och skrek av förtvivlan och rädsla så dunkade han sitt ben i min rygg, samtidigt som han dunkade mitt huvud i det äckliga golvet. All personal som kommit drar i mina armar, ben. lyfter upp mig från golvet till bältessängen. Där blir jag fastspänd, med tillhörande handskar/vantar och tvångsmedicinerad.

Varför? frågade jag, när jag inte fick ett svar så skrek jag ut ordet VARFÖR, samtidigt som jag grät hejdlöst. Jo, för att jag hotat läkaren med det ena och det andra fick jag till svar. Men det hade jag ju inte alls...Jag hade ju bara undrat och blivit irriterad,arg, ledsen för att dom inte ville hjälpa mig. Aldrig att jag hotat läkaren...

Tillbaka till ERFARENHETER