Jag mår som allra sämst och kryper ihop mot väggen inne på min toalett för att jag helt enkelt inte vet vart jag ska ta vägen. Det är kanske inget optimalt ställe att sitta, men där kan jag åtminstone hålla ihop mig.

Vaket (en kvinna) ber mig att gå ut, men jag sitter kvar. Hon och ytterligare en manlig personal som kommer in tar mig under armarna och rycker upp mig. Jag blir hysterisk och panikslagen och börjar slå. De tar mig från det närmsta en trygghetszon jag kan hitta här och jag förstår inte varför jag inte bara får sitta kvar om det hjälper mig.

Jag klarar inte av kroppskontakten när de håller fast mig och blir ännu mer panikslagen. Några minuter går och bältessängen rullas in. Jag inser vad som är på väg att hända. Blir hysterisk. Jag skriker:

"Fy fan vad onödigt! Ni kunde bara låtit mig sitta kvar, nu väljer ni att bälta mig istället!"

En sjuksköterska och den manliga personalen svarar:

"Det är du som vill bli bältad!", samtidigt som de spänner fast mig.

Hela vägen in till bältesrummet skriker jag hur onödigt det hela är och hur fel de gör. Situationen skulle aldrig uppstått om de låtit mig sitta kvar. Jag var lugn, mådde dåligt, men i samma stund som de tog tag i mig brast det för mig och jag kunde inte längre hålla ihop mig. I bältesrummet lyckas jag dra ut en arm ur ena bältet.

Sjuksköterskan säger att jag kommer få en injektion om jag inte lugnar ner mig och går ut. De två personal som är kvar säger att de kan låta min fria arm vara om jag ligger stilla, vilket jag gör. Kvinnan går ut.