Inom den svenska psykiatrin används tvångsåtgärden bältesläggning flera tusen gånger varje år. Till detta säger allt fler nu NO MORE. Vi vet att det ibland kan vara extra svårt för psykiatripersonal att möta människor i kris och kaos. Men vi vet också att många som spänts fast i bälte upplevt det som tortyr. Det måste få ett stopp.

Vi vet att många traumatiseras av att spännas fast på en brits utan att kunna röra sig, med armarna rakt ut och benen isär.

Vi vet att detta kan vara skrämmande, kränkande och skamfyllt. Att det kan göra fysiskt ont. Att bältet kan skada förtroendet för den vård många av oss behöver när själen skenar eller förtvivlar. Vi vet också att det finns människor i Sverige som avlidit under bältesläggning.

Det värsta av allt är att vi vet att de som spänns fast oftast i Sverige är unga kvinnor med så svårt själsligt lidande att de söker lindring genom självdestruktiva beteenden. Vi vet också att många som spänns fast har upplevt övergrepp tidigare i livet. Vi påstår att bältet är kontraproduktivt.

Vi vet också att det kan vara traumatiskt för psykiatripersonal att utföra bältesläggningar. Rädsla, ambivalens, tvivel och skuld är några av de känslor vi hört berättas om. Forskningen inom området är knapphändig, men den som finns vittnar om att personal som spänner fast patienter riskerar att avskärma sig känslomässigt och utföra åtgärden på rutin. Forskning visar också att personal som utför bältesläggning gör det för att de vill hjälpa och för att de inte ser några andra alternativ. Vi förstår det.

Men vi vet att det inte behöver vara så. Vi vet att det finns avdelningar här i Sverige som gjort sig av med bältena och som inte saknar dem. Vi vet att andra avdelningar minskat sina bältningar med 80 procent på kort tid och är lyckliga och stolta över detta. Vi vet att hela nationer klarar av att vårda människor i kris och kaos utan att någon läkare någonsin ordinerar att patienter ska bindas fast. Vi vet att det redan i dag finns alternativ.

Men vi menar också att det måste satsas på att ta fram ännu fler och bättre alternativ. Vi drömmer om en psykiatri med kunskap och förmåga att bära människor genom livets svåraste stunder på starka armar och med respekt för den mänskiga själens värdighet. Vi drömmer om att människor ska stå i kö för att få arbeta med detta livsviktiga yrke. Vi tror på drömmar. Bältesläggning måste få ett slut. Vi säger NO MORE.

På Island brände psykiatern Helgi Tómasson upp alla bälten, tvångströjor och andra mekaniska tvångsmedel i en ugn år 1932. Sedan dess har inga bälten använts på Island. Hur handskas de där med de situationer som i Sverige leder till bältesläggning? Vi reste dit för att söka svar. Läs mer här.

Vill DU ställa dig bakom kampanjen för en psykiatri utan bältesläggning? Visa ditt stöd genom att skriva på och dela vår namninsamling. Klicka HÄR för att komma till namninsamlingen och läsa mer.